Vem fan kan man lita på?!
Då kommer halta Lotta hem till mig med rösten fylld av gråt och säger
Vem i hela världen kan man lita på?
Jag funderar verkligen på det ibland, jag förstår inte att det ska vara så! Man vet aldrig vem som man kan lita på, vem man egentligen har förtroende hos. Jag vet ingenting längre! Jag har tappat mitt förtroende för en hel mängd, av de jag trodde var mina vänner. Jag vet inte längre vad jag ska göra. Vem ska jag gå till, vem litar jag längre? Jag börjar bli förrvirrad! Vill inte känna så här längre! Det känns som om jag är ensammast i hela världen!! Visst, jag förstår precis att de som tycker gör det! Jag förtjänar väl mer eller mindre att vara ensam. Det är väl sån jag är antar jag! Jag vet inte vem jag alltid försöker att vara, jag kan bara vara Malin!
Två veckor kvar till jullov, jag vet inte om det känns skönt eller inte. Men det ska i alla fall bli skönt och komma hem under en lång peroid, och så fyller min älskade mamma år också! :)
För varje dag som går får jag mer och mer ångest, jag vill inte ta studenten! Det är en läskig känsla, vad händer sen?
Usch det är för mycket att tänka på, måste verkligen bli av med allt det här! Så jag kommer tillbaka att bli Malin igen! Snart är jag där igen!
Vem i hela världen kan man lita på?
Jag funderar verkligen på det ibland, jag förstår inte att det ska vara så! Man vet aldrig vem som man kan lita på, vem man egentligen har förtroende hos. Jag vet ingenting längre! Jag har tappat mitt förtroende för en hel mängd, av de jag trodde var mina vänner. Jag vet inte längre vad jag ska göra. Vem ska jag gå till, vem litar jag längre? Jag börjar bli förrvirrad! Vill inte känna så här längre! Det känns som om jag är ensammast i hela världen!! Visst, jag förstår precis att de som tycker gör det! Jag förtjänar väl mer eller mindre att vara ensam. Det är väl sån jag är antar jag! Jag vet inte vem jag alltid försöker att vara, jag kan bara vara Malin!
Två veckor kvar till jullov, jag vet inte om det känns skönt eller inte. Men det ska i alla fall bli skönt och komma hem under en lång peroid, och så fyller min älskade mamma år också! :)
För varje dag som går får jag mer och mer ångest, jag vill inte ta studenten! Det är en läskig känsla, vad händer sen?
Usch det är för mycket att tänka på, måste verkligen bli av med allt det här! Så jag kommer tillbaka att bli Malin igen! Snart är jag där igen!
Kommentarer
Trackback