SANDIN

Jag vet jag låter bitter, det känns också ganska så ofta att jag bara tänker på mig själv! Men det är så skönt och få skriva av sig på något sätt! Enda sättet att få någon och förstå hur jag känner, visa att även jag har känslor som vill ut. Jag är egentligen inte så bitter som jag låter, och egentligen tänker jag inte bara på mig själv! Känns som om jag hela tiden tycker synd om mig själv. Så är inte fallet, jag vet att det finns många som jag där ute som känner sig ensamma och dumpade av det som man kallar kärlek.
Jag skrev i tvåan en uppsats om kärlek. Det var en debattartikel där jag ställde mig negativt till kärlek. Jag fick VG på den uppsatsen. Jag har alltid, precis som många andra, vart kär i kärleken. Vem har inte det? Men man kan också bli så förbannat sårad och för fruktansvärt illa behandlad. Det är även här som jag, och många andra, känner igen sig. Alla har vi någon gång var kära! Första kärleken, känslan att vara kär, då det pirrar i hela kroppen. Första kärleken, då man blir sårad och behandlad som skit första gången, smärtan som drar genom hela kroppen.
Vi har alla vart med om det nån gång! Jag är det hela tiden. Att städigt få den påminnelse som stämplar en rakt i pannan! Man växer ifrån det, men hela tiden kommer något nytt. Man hittar den perfekta kärleken, knyter sina band tillsammans och tappar dom lika fort som man blinkar. Båda känner trygghet hos varandra, man känner att hela livet svävar på moln. Man är överlycklig att man hittat en person som kommit in i ens liv. Det är denna någon som man litar på i alla lägen. Sen startar helvetet, det räcker man vänder ryggen minsta lilla. Eller att man inte hörs på nån dag, eller till och med verkar vara ointresserad fast man inte är det. Det är då, då som man blir lämnad ensam i skiten.
Ett praktexempel: Man har en kompis, har inte pratat så mycket med honom/henne. Dagen kommer då hela livet kretsar kring er, ni umgås och pratar hela tiden. Du hjälper personen upp från skiten, stöttar honom/henne till tusen. Verkligen ger allt, ni litar på varandra. Du går hela tiden och tror och hoppas på något. Så kommer den dagen då kompisen överger dig. Du vet inte varför, och får heller inte reda på det först. Sen kommer det fram att din kompis skaffat pojk/flickvän. Du blir helt plötsligt ointressant, banden som ni haft klipps! Du duger bara ibland och kommer hela tiden i andra hand och i värsta fall tredje hand. Men självklart så finns du alltid där, trogen ovetande om att du aldrig mer kommer få tillbaka honom/henne.

Allt jag gav dig, allt jag hjälpte dig med. Vad betydde det för dig? Jag ska aldrig mer finnas och stötta dig, du bara tar hela tiden. Du fick upp mig till verkligheten och drog lika snabbt ner mig i skiten igen! Så förbannat lågt! Ibland ångrar jag att jag sagt att jag är glad att du finns i mitt liv! Du river sönder mitt hjärta, hela tiden!

Du bryr dig egentligen inte om vad jag tycker! Hur vore det om du för en gång skull brydde dig om hur jag känner?! Jag hade i alla fall inte mått dåligt om du för en gång skull hörde av dig. Jag är trött på att alltid höra av mig, det är slut på det nu! Vill du verkligen ha den vänskap som vi gång hade, är det du som får ta steget nu! Jag litade på dig! Jag trodde jag hade min trygghet i dig! Jag trodde inte heller du kunde framföra en sån enorm falskhet, men jag har ändrat uppfattning! Det är med en tår rinnande ner för kinden som jag säger, du är inte längre den jag trodde du var! Jag mår så dåligt av att säga det här, men det är bara och inse att jag inte längre betyder något för dig!
Tänk att kärlek kan försröra så mycket i livet!

Godnatt allihopa där ute!

Dagen idag har gått så förbannat fort. Började inte speciellt bra heller, då jag hade ställt klockan på nio för att jag skulle hinna duscha och äta frukost innan jag började klockan tio, trodde jag! Men det visade sig efter att jag hade snoozat i en kvart och duschat en kvart att jag istället började tio i tio! Tyvärr visste inte Elin om att vi började tio i så jag hade inte behövt stressa. I alla fall, skickade sms till Rebecca och skrev att jag skulle kanske komma sent. Vilket jag till slut inte gjorde, tack bilen! ;)
En lektion och sen hem igen, eftersom det inte var någon rättskunskap idag heller. Först var jag till Henke och kollade om filmen var klar, vilket den inte var så han skulle fixa det och lämna den till Marie imorn! Tack! Känns som om jag behöver all hjälp jag kan få med projektarbetet nu när jag är ensam!
Hur som helst så åkte jag hem för att plugga! Och det har jag gjort! Har suttit från Halv två tills för en lite stund sen. Har lämnat in psykologi hemtentan som skulle vara inne valborg, lämnade också in hemtentan i rättskunskap som ska vara inne på onsdag och sist men ABSOLUT inte minst så lämnade jag också in min föreningsuppgift som är sådär över en månad gammal!. Jag har vart riktigt duktig idag ju! Imorn tänkte jag ta tag i historia uppgiften som skulle vara inne idag!

Kom hem från Turkiet nu! Jag saknar er ju!
Nära studenten nu! MINDRE ÄN EN MÅNAD!!!!!! wiiie!

Kom till Halmstad efter 6 ½ timmes bussresa. Då var det direkt till Klubban för spelarmöte. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag inte den blekaste aning om vad vi ens kom fram till på det. Vi nämnde lite om nästa säsong och lite försäsong, sen tror jag mest det var en massa annat snack! Var inte heller i mina sinnesfulla bruk heller. Man kan inte vara på topp jämt, och speciellt inte efter en hel dags bussresa. Efter spelarmötet körde jag Carola till fängelset. ;) Eller till nån kille som bodde i närheten. Sen åkte jag och Hanna och handlade lite. Köpte med mig lite pålägg och mjölk hem. Sen ställde jag mig och lagade mat. Blev makaroner och beanesesås. Hur gott som helst, när man inte har ätit nåt på hela dagen!
Borde också börja packa upp väskan. Har träning imorn bitti, och även några lektioner. Sen är det BARA plugg som gäller! Det är sjukt vad mycket man har och göra nu innan studenten. Är fortfarande glad att jag inte väljer att åka till Turkiet nu när det är stressigt. Känner också att jag gör rätt val, så kanske jag kan gå ut med slutbetyg i alla fall!

Har grymt svårt och sova! Det går inte mäta på någon skala som helst hur trött jag är! Vill bara kunna lägga ner huvudet på kudden och somna! Om det ändå vore så enkelt. Det är alldeles för mycket som snurrar i min lilla hjärna just nu! Egentligen mycket onödigt, men också mycket som inte borde komma upp!
För att tillägga så ska min älskade mormor ner i backen under veckan. Urnsättninen ska ske innan hennes födelsedag som infaller på torsdag, dagen då hon skulle fyllt 82! Tänker på dig hela tiden ska du veta!!

Godnatt Sverige!