Die you fucking idiot!

Jag kom körande med bilen, åkte förbi dig. Parkerade bilen och gick ur. Du kom fram till mig med en bra fart och kramade mig hårt. Du tittade på mig och sa att det var riktig kul och se mig. Sen stod vi där och pratade länge. Du ville att jag skulle följa med och gå en sväng, det gjorde jag. Jag hade verkligen inga förhoppningar men vi gick en stund. Allt var helt perfekt! Du tog min hand i din och tittade på mig! Jag har alla bilder så klart framför mig. Du sa till mig att du aldrig skulle klara dig utan mig. Du ville inte att jag skulle lämna dig, nånsin! Och det skulle jag aldrig göra! Vi satt på en bänk vid vattnet och pratade, du tog upp din telefon som ringde och visade mig. Jag bara skakade på huvudet och du struntade i och svara. Jag mådde så bra av det! Med tanke på vem det var så blev jag förvånad att du ens visade mig. Men jag kände mig trygg med dig igen! Aldrig förr hade jag känt så här och ändå fått samma svar tillbaka!
Det var då det som inte fick hända, hände! Klockan ringde och det var dags att gå upp! Jag väcktes upp ur drömmen och mådde skitdåligt! Klart man vill vara tillbaka där! Det är självklart att man vill somna om och drömma samma sak igen! Men nu är allt som bortblåst! Man kommer aldrig, hur mycket man än vill, drömma samma dröm igen! Och varför kan det inte bli sant! Så som jag har kämpat! Du bara ignorerar mig, struntar helt i vad jag tycker och känner! När ska du öppna ögonen och se verkligheten?

Jag är inte tillbaka helt, men jag är på riktigt god väg! All den positiva kritiken har gett mig orken och viljan tillbaka! Jag vill verkligen tillbaka dit ut! Tillbaka ut på handbollsplanen och prestera så mycket jag kan! Tänk vad lite skratt och bra vänner kan göra! Jag har inte fått tillbaka hela självförtroendet, men det kommer! Jag lovar! Snart är jag tillbaka!


Jag försöker att se dig.
Du ser mig också.
En svag kontur av dig närmar sig.
Jag undrar vad det är för något.
En svag doft av dig sveper in över mig.
Jag drar in ett djupt andetag och mår bra!
Jag känner att du finns i min närhet och gör mig glad igen.
Det har jag saknat.
Men jag undrar varför du valde just mig?!
Det är först nu jag vet varför.
Vi känner samma sak du och jag.
Vi vet vad som kommer hända, och tillsammans är vi oslagbara!
Nu efteråt skrattar vi bara åt det.
Men så länge vi får vara tillsammans, kan ingen annnan skilja oss åt!


Kommentarer
Postat av: Victoria

Fin blogg!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback