Do you feel like I feel?
Drömmar, ett påhitt bara för att människor ska tro att dom är lyckliga bara just för sekunden! En underbar känsla att befinna sig i, men dock så hemsk att vakna upp ur! En dröm som skulle kunna vara en sanndröm, om man byter ut huvudpersonen!
Resan startar här:
Första känslan, vi hade känt varandra länge. Det var som om vi växt upp tillsammans, alltid hade vart i varandras närhet. Så långt ifrån varandra, men så nära vänner! Vi pratade hela kvällen, jag ringde dig. Du var glad, det hörde jag på dig. Jag var överlycklig, hördes dock inte men kändes desto mer. Jag berättade för dig att jag skulle åka till Halmstad på fredagen redan. Du tystnade ett tag och sa sedan att jag skulle komma förbi och säga hej. Tillbringa helgen tillsammans, slöa och kolla på film. Du sa till mig att det inte skulle bli någon omväg. Och jag tänkte efter, visst skulle det inte bli en omväg. Det var ju ändå på vägen, och lät betydligt mer lockande och umgås med dig hela helgen än att sitta ensam i lägenheten i Halmstad hela helgen. Kort och gott, vi bestämde att jag skulle komma förbi dig på fredagen och stanna tills söndagen. Du började med och förklara vägen, något du inte behövde eftersom jag visste precis vart jag skulle. Vi åkte igenom just det stället i sommras och jag skulle hitta precis!
Fredagen kom och jag satte mig i bilen och började min färd mot dig. Pratade i telefon med dig hela vägen och när jag kommit mer än halvvägs så suddas bilden ut!
Som sagt, drömmar är skapta just för att man ska må dåligt och vakna! Man ska få uppleva något som man drömmer om, samtidigt som man ser hela livet förstöras! Jag har upplevt resan just genom din stad, jag vet precis vilken plats jag befann mig på när jag vaknade och framförallt så har jag upplevt hela den här historian, jag vet det men kan inte sätta fingret på det! Det finns så förbannat många verkliga detaljer!
Drömmar, djävulens påhitt!
Take care!
PUSS & KRAM!
Resan startar här:
Första känslan, vi hade känt varandra länge. Det var som om vi växt upp tillsammans, alltid hade vart i varandras närhet. Så långt ifrån varandra, men så nära vänner! Vi pratade hela kvällen, jag ringde dig. Du var glad, det hörde jag på dig. Jag var överlycklig, hördes dock inte men kändes desto mer. Jag berättade för dig att jag skulle åka till Halmstad på fredagen redan. Du tystnade ett tag och sa sedan att jag skulle komma förbi och säga hej. Tillbringa helgen tillsammans, slöa och kolla på film. Du sa till mig att det inte skulle bli någon omväg. Och jag tänkte efter, visst skulle det inte bli en omväg. Det var ju ändå på vägen, och lät betydligt mer lockande och umgås med dig hela helgen än att sitta ensam i lägenheten i Halmstad hela helgen. Kort och gott, vi bestämde att jag skulle komma förbi dig på fredagen och stanna tills söndagen. Du började med och förklara vägen, något du inte behövde eftersom jag visste precis vart jag skulle. Vi åkte igenom just det stället i sommras och jag skulle hitta precis!
Fredagen kom och jag satte mig i bilen och började min färd mot dig. Pratade i telefon med dig hela vägen och när jag kommit mer än halvvägs så suddas bilden ut!
Som sagt, drömmar är skapta just för att man ska må dåligt och vakna! Man ska få uppleva något som man drömmer om, samtidigt som man ser hela livet förstöras! Jag har upplevt resan just genom din stad, jag vet precis vilken plats jag befann mig på när jag vaknade och framförallt så har jag upplevt hela den här historian, jag vet det men kan inte sätta fingret på det! Det finns så förbannat många verkliga detaljer!
Drömmar, djävulens påhitt!
Take care!
PUSS & KRAM!
Kommentarer
Trackback