Novell
Daggen ligger fuktig i gräset, tillsammans med dig ser jag både solen gå ner och stiga upp. Det blir aldrig mörkt tillsammans med dig. När solen för första gången går upp den första sommardagen, så vet jag att jag lever. Och det gör jag tillsammans med dig. Daggen blir torr och gräset luktar nyslaget hö, tillsammans med dig är jag aldrig rädd. Tillsammans med dig upplever jag saker som inte finns någon annanstans. Du finns här, alltid!
Morgonen gryr och jag ser dammet flyga omkring i rummet till solens sken. Att vakna bredvid dig är den största drömmen i livet. Det är allt jag någonsin drömt om. Att det dessutom är sommarlov gör allt mycket bättre. Jag tar på mig en morgonrock och går ut genom dörren och tar ett djupt andetag. Drar in all sommarluft som just kommit. På trappan och i hela gräsmattan ligger det vatten, av något som liknar regn. Det kommer en svag vind från vänster och det fladdrar till i morgonrocken. Jag vänder i dörren och går in igen. I hallen möter jag dig, där du står och tittar på mig som du brukar göra. Du ger mig en varm kram. Det känns precis som när jag förra veckan sprang över den gröna ängen då solen stod som högst på himlen. Alla stunder tillsammans med dig är som ett oändligt långt kapitel i en bok som inte är skriven. Det är just de tillfällena jag vill dela med mig av. Men det är också de tillfällena som inte går att beskriva i ord.
Just den här dagen, första dagen på sommarlovet, har du lovat att sitta med mig på berget nere vid vattnet och se solen gå ner. Du har också lovat att se solen gå upp tillsammans med mig. Lyckliga stunder som startar sommaren.
Samtidigt så tänker jag tillbaka på förra sommaren. Som jag önskade och bad att den mest skulle försvinna och ta slut. Början på sommaren som kändes precis som om man kastar en stor sten från ett högt berg rakt ner i vattnet. En hemsk känsla jag bara vill bli av med. En sådan tanke som kommer med jämna mellanrum. Sådana stunder finns inte längre. Sen du kom in i mitt liv har jag bara svävat utanför all verklighet. Det är just du som får mig att börja leva igen.
Jag står i hallen och tittar länge på dig efter den varma kramen. Jag är inte ytlig och jag bryr mig egentligen inte om utsidan, men du är det vackraste någon kunnat skapa. Att du sedan har den finaste insida man kan tänka sig gör dig bara ännu mer underbar. Du tar min hand och vi går ut mot den lätt fuktiga gräsmattan. Jag känner det kalla gräset mot mina fötter och din varma hand i min. Du är bra på att hitta på dumma saker, det här var en av dem. Att springa ut i det blöta gräset för att sedan lägga dig ner var nog den konstigaste av dina idéer. Vi låg där hela förmiddagen och tittade på de tunna vita molnen som sakta seglade förbi medan solen värmde upp den fuktiga gräsmattan. Vi sa inte många ord till varandra, vilket inte gjorde något då vi förstår varandra. Ännu en bra sak som vi har gemensamt.
Kvällen skulle bli vår och inget fick ändra våra planer. Tillsammans gick vi mot berget vid vattenkanten. Samma känsla som jag haft hela dagen, kommer tillbaka till mig. Den om att springa mot en okänd horisont, utan några som helst mål. Bara jag får göra det med dig.
Det enda som hörs är vattnet som kluckar mot klipporna, det är så man ser är sin spegelbild i vattnet och inga ljud runt omkring. Djupa andetag, hjärtslag och stilla vatten. Det är nästan så att man kan ta på solen, riktigt höra den gå ner vid vattnets horisont. Det underbaraste ögonblicket jag upplevt med dig. Att sedan få lägga mitt huvud i ditt knä och känna din hand dras genom mitt hår gör tillfället obeskrivligt. När solen nått sin lägsta punkt sluter jag mina ögon och försvinner ännu längre bort från verkligheten. Den verkligheten jag inte befunnit mig i på alldeles för länge. Dit jag aldrig vill tillbaka, så länge jag får dela mitt liv med dig. Du sitter vaken hela natten, med mitt huvud i ditt knä. När jag sedan slår upp ögonen har morgonen tagit fart. Lika vackert och underbart som för några timmar sen, upplever vi tillsammans när solen går upp. Jag har satt mig upp och du lägger ditt huvud mot mitt bröst och du känner mina andetag och mina hjärtslag. Min puls är hög, som den alltid är tillsammans med dig. Min kropp mår bra och det pirrar i hela kroppen när jag är med dig.
Utanför fönstret skiner solen och doften av nyslaget hö kommer in i rummet, du är inte här. Du är inte hos mig och upplever allt jag drömmer om. Jag drömmer om dig dagligen, men du finns inte här. Du finns närmare än jag anar med alldeles för långt borta för att tillsammans uppleva alla underbara stunder. Att ha dig i närheten, att få känna doften av dig samtidigt som att få hålla din hand. Jag mår bra trots allt!
Morgonen gryr och jag ser dammet flyga omkring i rummet till solens sken. Att vakna bredvid dig är den största drömmen i livet. Det är allt jag någonsin drömt om. Att det dessutom är sommarlov gör allt mycket bättre. Jag tar på mig en morgonrock och går ut genom dörren och tar ett djupt andetag. Drar in all sommarluft som just kommit. På trappan och i hela gräsmattan ligger det vatten, av något som liknar regn. Det kommer en svag vind från vänster och det fladdrar till i morgonrocken. Jag vänder i dörren och går in igen. I hallen möter jag dig, där du står och tittar på mig som du brukar göra. Du ger mig en varm kram. Det känns precis som när jag förra veckan sprang över den gröna ängen då solen stod som högst på himlen. Alla stunder tillsammans med dig är som ett oändligt långt kapitel i en bok som inte är skriven. Det är just de tillfällena jag vill dela med mig av. Men det är också de tillfällena som inte går att beskriva i ord.
Just den här dagen, första dagen på sommarlovet, har du lovat att sitta med mig på berget nere vid vattnet och se solen gå ner. Du har också lovat att se solen gå upp tillsammans med mig. Lyckliga stunder som startar sommaren.
Samtidigt så tänker jag tillbaka på förra sommaren. Som jag önskade och bad att den mest skulle försvinna och ta slut. Början på sommaren som kändes precis som om man kastar en stor sten från ett högt berg rakt ner i vattnet. En hemsk känsla jag bara vill bli av med. En sådan tanke som kommer med jämna mellanrum. Sådana stunder finns inte längre. Sen du kom in i mitt liv har jag bara svävat utanför all verklighet. Det är just du som får mig att börja leva igen.
Jag står i hallen och tittar länge på dig efter den varma kramen. Jag är inte ytlig och jag bryr mig egentligen inte om utsidan, men du är det vackraste någon kunnat skapa. Att du sedan har den finaste insida man kan tänka sig gör dig bara ännu mer underbar. Du tar min hand och vi går ut mot den lätt fuktiga gräsmattan. Jag känner det kalla gräset mot mina fötter och din varma hand i min. Du är bra på att hitta på dumma saker, det här var en av dem. Att springa ut i det blöta gräset för att sedan lägga dig ner var nog den konstigaste av dina idéer. Vi låg där hela förmiddagen och tittade på de tunna vita molnen som sakta seglade förbi medan solen värmde upp den fuktiga gräsmattan. Vi sa inte många ord till varandra, vilket inte gjorde något då vi förstår varandra. Ännu en bra sak som vi har gemensamt.
Kvällen skulle bli vår och inget fick ändra våra planer. Tillsammans gick vi mot berget vid vattenkanten. Samma känsla som jag haft hela dagen, kommer tillbaka till mig. Den om att springa mot en okänd horisont, utan några som helst mål. Bara jag får göra det med dig.
Det enda som hörs är vattnet som kluckar mot klipporna, det är så man ser är sin spegelbild i vattnet och inga ljud runt omkring. Djupa andetag, hjärtslag och stilla vatten. Det är nästan så att man kan ta på solen, riktigt höra den gå ner vid vattnets horisont. Det underbaraste ögonblicket jag upplevt med dig. Att sedan få lägga mitt huvud i ditt knä och känna din hand dras genom mitt hår gör tillfället obeskrivligt. När solen nått sin lägsta punkt sluter jag mina ögon och försvinner ännu längre bort från verkligheten. Den verkligheten jag inte befunnit mig i på alldeles för länge. Dit jag aldrig vill tillbaka, så länge jag får dela mitt liv med dig. Du sitter vaken hela natten, med mitt huvud i ditt knä. När jag sedan slår upp ögonen har morgonen tagit fart. Lika vackert och underbart som för några timmar sen, upplever vi tillsammans när solen går upp. Jag har satt mig upp och du lägger ditt huvud mot mitt bröst och du känner mina andetag och mina hjärtslag. Min puls är hög, som den alltid är tillsammans med dig. Min kropp mår bra och det pirrar i hela kroppen när jag är med dig.
Utanför fönstret skiner solen och doften av nyslaget hö kommer in i rummet, du är inte här. Du är inte hos mig och upplever allt jag drömmer om. Jag drömmer om dig dagligen, men du finns inte här. Du finns närmare än jag anar med alldeles för långt borta för att tillsammans uppleva alla underbara stunder. Att ha dig i närheten, att få känna doften av dig samtidigt som att få hålla din hand. Jag mår bra trots allt!
Kommentarer
Trackback